Historia

Bronsålder

De tidigaste tecknen på mänsklig bosättning på Kökar är från säljägare från yngre bronsåldern från 1000 f Kr.[3] På Kalen finns ett flertal skärvstenshögar som visar att sälfett kokats till tran. Stenarna hettades upp genom eldning för att värma tranet i naturliga fördjupningar i berget, och kunde då spricka av temperaturskillnaden varefter de kasserades och lades åt sidan i högar.

Vid Otterböte finns lämningar efter en säljägarboplats där man bland annat hittat husgrunder, djurben och keramikskärvor. Keramiken hittats som tyder på att säljägarna kom från lausitzkulturen i södra delen av Östersjön, i nuvarande Polen.

Medeltida segelleder

Huvudartikel: Kung Valdemars segelled

Under medeltiden gick en segelled från Danmark, kung Valdemars segelled, längs den svenska ostkusten upp till Arholma via Åland och Hangö i nuvarande Finland till Reval/Tallinn i nuvarande Estland. I en handskrift från 1200-talet, känd som det danska Itinerariet, omnämns Kökar som Thiyckækarl. Farledens exakta sträckning är inte känd, men den gick förmodligen från Lemböte via Kyrksundet i Föglö rakt över till Hamnö och vidare österut mot Aspö.

När större fartyg började tas i bruk under 1300-talet och 1400-talet och man kunde segla på större öppna vatten, utgjorde farvattnen väster om Kökar och den följande Kökarsfjärden en av de bästa inseglingsrännorna söderifrån. Hamnö låg således i en skärningspunkt mellan flera farleder och erbjöd såväl skyddade hamnplatser som färskvattenkällor.

Franciskaner på Kökar

 

Nutida franciskangrav vid Sankta Annas kyrka på Kökar.

Huvudartikel: Kökars konvent

På Hamnö fanns det ett franciskanerkonventKökars konvent under senare delen av 1400-talet och fram till reformationen . Konventet omnämns första Conuentu Tiokkakarlensis omnämns första gången i bevarad skrift år 1472, men franciskanermunkarna ("gråbröderna") tros då redan ha verkat där en längre tid, kanske som säsongsverksamhet knutet till fiske och seglation redan sedan 1300-talet.[4]

Husgrunder som hittats på Hamnö med rester av vad som skulle kunna ha varit en smedja, tyder på att det också funnits annan kanske militär verksamhet på Hamnö under medeltiden. I kombination med fiske och seglatser, måste Kökar således ha varit en sådan knutpunkt som franciskanerna sökte sig till. Franciskanerklostret drogs in av Gustav Vasa i samband med reformationen under 1530-talet[5] och byggnaderna förföll. Den nuvarande S:ta Anna kyrka, står delvis på den gamla konventskyrkans grund och är delvis byggd med stenar från det gamla klostret.

Fiske

Fiskevattnen kring Kökar har sedan länge varit kända för att vara fiskrika. Utomskärs vid fiskelägen som Mörskär, Kökarsören, Långskär, Fölskär och Jusskär fångades torsk och strömming. Inomskärs fiskades gädda, abborre och flundra. Skattelängder från 1500-talet visar att det kunde ligga hundratals båtlag och fiska kring Kökar under fiskesäsongerna.[4] Som indikation på den betydelse som fisket kring Kökar haft för kringliggande regioner kan nämnas att då Kökar behövde bygga en ny kyrka i slutet av 1700-talet erhölls en större donation från fiskköparämbetet i Stockholm.

Fisket har fram till senare mitten av 1900-talet fortsatt vara grunden för näringen på Kökar. På Kökar levde man av det som vattnet och jorden gav, kombinerat med jakt på sjöfågel och säl. Fångsterna såldes dels vid till fiskköpare som förde fångsten vidare till Stockholm, Åbo, Reval och senare Helsingfors samt vid de fiskmarknader som hölls i städerna, där man också köpte det som man inte kunde producera själv.